Om bloggen

I arbetet med att ta fram ett nytt partiprogram vill programkommissionen stimulera till en bred diskussion. Vi vill ta del av idéer, förslag och erfarenheter från så många som möjligt. Ett led i detta arbete är denna blogg, som drivs av programkommissionens sekreterare, Lars Engqvist och Marika Lindgren Åsbrink.

Vår förhoppning är att materialet på bloggen kan inspirera till diskussioner, studiecirklar, blogginlägg, seminarier, etc.

De åsikter som uttrycks är skribenternas egna, och delas inte nödvändigtvis av Socialdemokraterna eller programkommissionen. Gästskribenterna är inte heller nödvändigtvis socialdemokrater själva.

Annonser

One response

  1. Det förslag som nu är ute på remiss har flera förtjänster. Avsnittet om ”den nya produktionsordningen” beskriver de förskjutningar som globaliseringen lett till mellan arbete och kapital. Kapitalet har blivit starkare på arbetets bekostnad. Men det framhålls att dagens förskjutning av makt till kapitalintressena inte är ofrånkomlig och oföränderlig. Den kan brytas av medvetet politiskt och fackligt arbete. Optimismen och viljan på den punkten ska naturligtvis – liksom tidigare ¬- finnas med i ett socialdemokratiskt partiprogram.
    Programförslaget är dock inte tillräckligt tydligt i fråga om den tredje produktionsfaktorn. Det sägs inte rent ut att det numera är helt uppenbart att jordens naturtillgångar är begrän¬sade. Ren luft, rent vatten, odlingsbar mark, fiskbestånd, metaller, mineraler och lagrade fasta energiresurser finns inte i oändlig mängd. Det borde klart och tydligt sägas att den nya produktionsordningen överutnyttjar och utarmar jordens tillgångar.
    Allra tydligast framstår överutnyttjandet av jordens befintliga resurser i fråga om oljan. All¬mänt anses oljekulmen (”peak oil”) ha inträffat/inträffa perioden 2010-2015. Följderna av detta är inte svåra att föreställa sig. Men även vissa andra viktiga resurser kommer att ta slut eller skingras så att de inte kan återutnyttjas.
    Överutnyttjandet av Jordens resurser har också indirekta effekter. Avfallsflödena ökar, atmosfären, haven, sjöarna, och marken förorenas. Under slutet av 00-talet uppmärksammades alltmer den ökande kol¬dioxidhalten i atmosfären och hur den växthuseffekt den leder till, åstadkom¬mer en uppvärmning av Jorden. Koldioxidhalten passerar under perioden 2015-2020 halten 400 miljondelar av luften. Bortom den gränsen blir risken för själv¬förstärkande klimatförändringar överhängande. I takt därmed stiger Jordens medel¬temperatur ytterligare. Ökenspridningen påskyndas samtidigt som på andra håll fre¬kven-sen av förödande extremväder ökar. Den för människan bebo¬eliga ytan på Jorden minskar.
    Varje seriös politisk rörelse som i början av 2010-talet antar ett program för sina mål och strävanden under den närmaste 10-15-årsperioden måste göra det mot bakgrunden av att ”systemet Jorden” har begränsade resurser, liksom gränser som recipient för avfall och föroreningar. Som en följd av detta måste omställning från många av de nuvarande produktions- och samhällsförhållandena till en både kort- och långsiktig hållbarhet vara det centrala temat för de konkreta politiska strävandena. Det borde mycket tydligare och skarpare skrivas in i socialdemokraternas nya partiprogram. Låt oss hoppas att partikongressen gör det.

    David Lundqvist
    Märsta

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s