Förslag till nytt partiprogram

Idag lägger programkommissionen fram sitt förslag till nytt socialdemokratiskt partiprogram, Ett program för förändring. I samband med detta reflekterar Lars Engqvist, programkommissionens sekreterare, kring vad som skiljer Socialdemokraterna från andra partier.

Socialdemokratins allra första program från 1897 inleddes med följande ord:

”Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom, att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra arbetareklassens sociala frigörelse, till betryggande och utveckling av den andliga och materiella kulturen”.

Det är intressant öppning av ett partiprogram; de allra första orden bygger på insikten att det som motiverar ett politiskt parti, det som är dess politiska legitimitet, är vad som skiljer det från alla andra.

Denna insikt är naturligtvis giltig också idag. Åsikter som förenar partier är självfallet viktiga när det gäller att bygga nödvändiga allianser, men om ett politiskt partis samhällsanalys, grundläggande idéer och program lika väl, eller bättre, förs fram av andra, har det förlorat sitt egentliga existensberättigande.

Det är framförallt tre hållningar som skiljer det socialdemokratiska partiet från övriga politiska rörelser och som utgör grunden för partiets legitimitet.

Det första är sättet att beskriva samhället.

Socialdemokratin har alltid utgått från ett klassperspektiv; dess politiska program och handlingar har byggt på en förståelse för hur grundläggande produktionen och produktionsförhållandena är för samhället och för människors livsvillkor

Så här formuleras det i det nya programförslaget:

”De klassmönster som skapas i det ekonomiska livet är central för förståelsen av ojämlikhetens problem. Klassbegreppet beskriver de systematiska skillnader i människors livsvillkor, som skapas av produktionslivet. Klassklyftorna beskär människors frihet. De klassbundna orättvisorna fortplantar sig från de vuxnas liv in i barnens villkor på ett sätt som innebär hot om växande klyftor också i framtiden.”

Till klassperspektivet har förts insikten att ” över- och underordning inte skapas bara av förhållanden inom arbetslivet” och att ”åtgärder enbart mot klassorättvisor därför inte räcker för verklig jämlikhet. Det kräver en medveten kamp också mot andra maktstrukturer och förtryckande normer.”  Sådana strukturer är könsmaktsordningen och rasismen.

Borgerliga partier och rörelser har alltid försökt se orättvisorna i andra dimensioner. En gemensam nämnare i borgerlig samhällsanalys har varit att orättvisor i första hand bör hänföras till individuella tillkortakommanden, till att individen inte förstått sitt eget bästa och inte haft förmåga att göra rätt val i livet.

Den andra är synen på förhållandet mellan jämlikhet och frihet.

I inledningen till det nya programförslaget finns följande definition av friheten:

”Människan ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället. Denna frihet ska gälla alla. Därför är jämlikhet frihetens förutsättning.”

Den politiska borgerligheten har alltid haft svårt att se hur friheten och jämlikheten på detta sätt är kopplade till varandra. Den har varit helt upptagen av föreställningen om att jämlikhet i första hand, eller uteslutande, handlar om att ge alla medborgare lika möjligheter vid starten i livet. För den som ser livet som en kapplöpning och samhället som en tävlingsbana kan det förefalla logiskt. Alla ska få stå på samma startlinje. Sedan får loppet – och livet – ha sin gång. Någon kommer i mål före alla andra. Och en del kommer inte i mål alls.

Men samhället ska inte vara en tävlingsbana! Människan utvecklas genom hela livet. Vi möter nya människor och utvecklar vår gemenskap, vi förvärvar nya kunskaper och utvecklar våra intressen, vi byter miljö och finner nya arbetsuppgifter. Vi möter ständigt nya utmaningar och gör ständigt nya val. Socialdemokratins idé om jämlikhet handlar om att alla människor ska ha samma frihet i de vägval, som livets skiften erbjuder oss.

Den tredje hållningen är synen på relationen mellan demokratin och marknaden.

Den unga socialdemokratin föreställde sig att arbetarklassens befrielse krävde att den privata äganderätten till produktionsmedlen. Denna uppfattning växte naturligen ur de förhållanden som rådde i arbetarrörelsens barndom; då var den politiska makten förbehållen de besuttna, och den ägande hade likaså en närmast oinskränkt rätt att förfoga över det ägda, oberoende av följderna för andra människor eller för samhället i stort.

Med den allmänna rösträtten och den politiska demokratin ändrades emellertid dessa förutsättningar. Den politiska makten knöts till medborgarskapet, inte till ägandet av produktionsmedlen. Därmed kunde den politiska makten användas i folkmajoritetens intresse för att förverkliga folkliga krav på samhällsutveckling och samhällsförändring. Starka fackliga organisationer kunde i arbetslivet hävda de arbetandes intressen gentemot kapitalägarnas.

Den privata äganderätten kvarstod visserligen, men den kapitalistiska produktionsordningen, där det enskilda vinstintresset är överordnat alla andra intressen, förändrades på avgörande punkter. Socialdemokratin insåg att marknaden bara kunde fungera för det allmänna bästa om samhället byggde ordentliga ramverk och spelregler för den att hålla sig till. Annars skulle sammanhållningen sprängas sönder av marknadens resurspolarisering.

För den moderna socialdemokratin blev det en central uppgift att hävda demokratins företräde före marknaden.

Vår generations utmaningar?

Förslaget till nytt partiprogram skiljer sig från de tidigare främst genom skiftet av perspektiv. Såväl i samhällsbeskrivningen som i redovisningen av den långsiktiga politiken tar programmet sin utgångspunkt i den globala utvecklingen.

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Där produktion och reproduktion kan organiseras på många olika sätt, är naturens ramar absoluta. De sätter gränser för vad som är möjligt att göra. Därför är det nödvändigt att ställa om vårt sätt att förhålla oss till naturen. Tillväxten som vi känner den idag bygger på användandet av ändliga resurser. Detta måste ändras. Att ställa om till en hållbar tillväxt, som tar hänsyn till även kommande generationer, är en av samtidens mest tvingande uppgifter.

Den intensifierade världshandeln och spridningen av demokratiska värderingar, ny teknik och vetenskapliga innovationer har skapat ett välstånd som lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom. Medellivslängden i världen ökar, barnadödligheten minskar, allt fler människor lär sig läsa och allt fler länder räknas som demokratiska. Men med globaliseringen har också följt en maktförskjutning från demokratin till det globala kapitalet, en växande arbetslöshet och ökade ekonomiska klyftor.

Det är tydligare än någonsin att svaren på samtidens stora utmaningar ligger i det gemensamma. Dessa utmaningar går inte att lösa annat än tillsammans, på demokratisk väg, i många fall över nationsgränserna. De kan inte lämnas varken åt individen eller åt marknaden.

Det är vi människor tillsammans som måste fatta de svåra, men helt nödvändiga besluten kring hur vi vill leva tillsammans framöver.

Det är, kort sagt, tid för socialdemokratin!

Lars Engqvist, sekreterare i programkommissionen

Advertisements

One response

  1. Pingback: Framtids kontraktet | AdLiberta

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s