Nilsson och Nyström: En ny socialdemokratisk sysselsättningspolitik. Del 3

Sambandet mellan arbetslösheten och antalet lediga jobb har förändrats dramatiskt. Det innebär helt nya förutsättningar för sysselsättningspolitiken. Svaret ligger varken i en för ensidig tro på en näringspolitik för tjänstesektorn och småföretagandet, eller på att makroekonomiska stimulanser – ”sedelpress och skuldsättning” – skulle vara vägen mot minskad arbetslöshet. Det som behövs är istället en helt ny strategi för sociala investeringar i humankapitalet. I denna tredje och avslutande del av Anders Nilssons och Örjan Nyströms text beskrivs i punktform vad denna strategi består av. Första delen av texten finns här, den andra här.

En strategi för sociala investeringar i humankapitalet kan med några nedslag beskrivas på följande sätt:

  • Det näringspolitiska spåret bör inriktas mot att utveckla processorienterade lärande organisationer i arbetslivet som främjar icke-kodifierad kunskapsproduktion på djupet i arbetsorganisationen. Med icke-kodifierad kunskap menas färdigheter som inte kan förmedlas med bokstäver eller siffror. Man kan beskriva det som det kvalificerade hantverkets återkomst på en högre teknisk nivå i den digitala revolutionen. Kvalificerad icke-kodifierad kunskap kan i interaktion med avancerad, forskningsbaserad kodifierad kunskap i produktutveckling och tillverkning skapa unika och svårkopierade innovationer som är uthålligt konkurrenskraftiga på globala marknader, där kodifierade innovationer snabbt kopieras eller efterliknas av konkurrenter (Nonaka & Takeuchi 1995). En central del av detta handlar om att arbetarrörelsens politiska och fackliga grenar utvecklar strategier för att främja icke-hierarkiska, inom forskningen om arbetsorganisation kallade High Performance Workplace Organisations, HPWO, som förmår mobilisera de anställdas inre motivationsfaktorer och göra arbetet till en del av självförverkligandet (Bauer 2004; CTU 2010). Vi bör söka en till svenska förhållanden anpassad trepartsöverenskommelse i likhet med den pakt för att med gemensamma krafter främja utvecklingen av HPWO som fackföreningarna, arbetsgivarorganisationerna och staten i Nya Zeeland träffade år 2010. Det skulle kunna bli ett nytt Saltsjöbadsavtal i vår tid. I ett litet land som Sverige behöver vi stärka sammanhållningen i den globala konkurrensen.
  • De outnyttjade resurser för folkhushållet som i dag disponeras för överskottsmålet för de offentliga finanserna och det gigantiska överskottet i bytesbalansen (6-7 procent av BNP) bör så långt det är möjligt styras om från finansiellt sparande i utlandet till inhemska investeringar, såväl reala som i humankapitalet, för att rusta Sverige starkare inför utmaningarna i det globaliserade kunskapssamhället.
  • Forskningen talar om för oss att den kognitiva förmåga som blir allt mer avgörande för människors framgång i skolan, deras attraktivitet på arbetsmarknaden och livschanser i stort i mycket hög grad formas under de första sex levnadsåren (Esping-Andersen 2009; Marmot et al 2011). Det betyder att föräldrars skilda förutsättningar att forma familjen till en stimulerande och lärande miljö innan barnen når skolåldern är en hävstång för polariseringen i morgondagens samhälle. En stor del av de ökade sociala investeringar i humankapitalbildningen vi vill se handlar om att säkra uppväxtvillkor för alla barn som ger god kognitiv stimulans, främjar känslan av sammanhang (KASAM) och försvagar det sociala arvets makt. Här kan vi göra väldigt mycket med små medel om vi låter vår reformistiska fantasi vägledas av forskningens nyare rön.
  • Att investera i barn och utjämna livschanser ger utdelning först i ett tjugofemårsperspektiv. Vi behöver också etablera en infrastruktur för att redan i dag främja livslångt lärande i arbetslivet och större rörlighet på en arbetsmarknad som allt mer präglas av hastig och disruptiv strukturomvandling. Samtidigt är kompetens en bristvara vi hushållar dåligt med. Forskningen visar att ungefär en tredjedel av dem som arbetar i Sverige är överkvalificerade för de arbetsuppgifter de har (Le Grand, Szulkin & Tåhlin 2004; Åberg 2002; Näringsdepartementet Ds 2000:49). Befolkningsutvecklingen kommer att förvärra arbetsgivarnas svårigheter att klara kompetensförsörjningen med extern rekrytering på en arbetsmarknad som allt mer präglas av bristande överensstämmelse mellan de arbetssökandes meriter och vakansernas kravprofiler. En infrastruktur för offentliga insatser för validering av reella kompetenser i kombination med individanpassade kompletterande utbildningsinsatser av redan anställda för att bistå arbetsgivarna att klara rekryteringsbehov högre upp på kompetensstegen med ökat bruk av interna karriärvägar skulle öppna luckor längre ner på kompetensstegen som det är rimligare att rusta dem som står utanför arbetsmarknaden till.
  • Ytterligare en insats som skulle sänka barriärer till arbetslivet för dem med svag attraktionskraft, och samtidigt hålla tillbaka okontrollerad löneglidning för dem med hög attraktivitet vilka arbetsgivarna i allt starkare konkurrens tävlar om att rekrytera, är att göra arbetsgivaravgifterna progressiva. Med rätt utformning skulle det utan tvivel bli en stark kraft för en sammanhållen lönebildning, samtidigt som det skulle vara en generell politik för att sänka barriärer in till arbetsmarknaden för dem som har svårt att göra gällande, utan de snedvridande effekter för konkurrensvillkoren på marknaden som följer av den borgerligt selektiva politiken att sänka arbetsgivareavgifterna för vissa grupper (ungdomar), branscher (RUT, restaurangbranschen) eller särskilda ekonomiska zoner (som de har sagt sig vilja införa i resurssvaga förorter i storstäderna). Man ska lägga märke till att negativa tröskel- och marginaleffekter som kan följa av progressiva inkomstskatter helt uteblir då arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivaren och bara har indirekta effekter för individens inkomster och beteende. Den mer sammanhållna lönebildning och jämnare inkomstspridning som blir följden av progressiva arbetsgivareavgifter skulle samtidigt främja mobiliteten på arbetsmarknaden och motverka friktioner vid omställning i samband med strukturomvandling. Betydelsen av så kallad utbildningsbonus är inte så stor i ett samhälle med kostnadsfri högre utbildning och allmän studiefinansiering (men det kanske finns behov av att se över studiemedelssystemet).
  • Även om stimulerad inre rörlighet uppåt längs kompetensstegen för redan anställda och progressiva arbetsgivaravgifter skulle öppna luckor och sänka barriärer in till arbetslivet för de som av olika anledningar har svårt att göra sig gällande, så tror vi inte att det räcker. Det behövs ytterligare insatser för ett inkluderande arbetsliv. År 2005 presenterade vi ett förslag i rapporten Återupprätta arbetslinjen, som gavs ut av en för LO Göteborg och Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt gemensam arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor. Vi har sedan i en rad böcker, rapporter, rådslagsmaterial och olika skrifter bearbetat och utvecklat tankarna. Det handlar om att i ny form och med nytt innehåll återskapa de anpassningsgrupper som verkade på lokal nivå på svensk arbetsmarknad under 1970- och 80-talet med stöd av Främjandelagen. För att skilja de nya grupperna från de gamla har vi kallat dem arbetsanpassningsgrupper. Det är viktigt att inse att det inte är någon ny, regelstyrd arbetsmarknadspolitisk åtgärd vi föreslår, utan vi tänker oss en fri förhandlingsarena där allt är möjligt och tillåtet så länge samtliga parterna i den lokala arbetsanpassningsgruppen – facket, arbetsgivaren och samhällets företrädare – är överens. Det handlar om att använda resurser som samhället lägger på att försörja människor utanför arbetsmarknaden på ett klokare sätt, genom att bereda plats i arbetslivet med anpassning av arbetsuppgifter och prestationskrav utifrån individernas förutsättningar. Vi tror att det är en mer framkomlig väg att komma tillrätta med det samhällsproblem som moderaterna satte ljus på med begreppet ”utanförskap”, men som piskan i deras ”nya arbetslinje” hittills visat sig oförmögen att påverka. Man kan anta att skiftet i befolkningsutvecklingen kommer att få såväl offentliga som privata arbetsgivare mer benägna att ta tillvara de outnyttjade arbetskraftsreserver som finns, i synnerhet om det finns en morot i form av en medfinansiering från samhällets sida. Tanken är att inte bara baxa människor till en position där de med föga framgång intar en plats i arbetskraftsutbudet utan träffsäkert med riktade insatser på individuell nivå öka efterfrågan på denna arbetskraft.

Göteborg i oktober 2012

Anders Nilsson & Örjan Nyström

Referenser

Bauer, T.K. (2004) High Performance Workplace Practices and Job Satisfaction, Bonn: IZA 2004

Carlén, S. & Persson, C. (2012) Åter till full sysselsättning, Stockholm: Tiden debatt

CTU (2010) Building High Performance Work Places. The Union Approach,Wellington: NZ Council of Trade Unions

Esping-Andersen, G. (2009), The Incomplete Revolution. Adapting Welfare States to Women’s New Roles, Cambridge: Polity Press

Jansson, J.O. (2008) Tjänstesektorn och skatteplikten, Stockholm: Globaliseringsrådet

Le Grand, C., Szulkin, R. & Tåhlin, M. (2004), ”Överutbildning eller kompetensbrist? Matchning på den svenska arbetsmarknaden 1974 – 2000”, i Bygren, M., Gähler, M. och Nermo, M. (red.) Familj och arbete – vardagsliv i förändring. Stockholm: SNS förlag

LO (2012) Full sysselsättning, Stockholm

Marmot, M. et al (2011), Fair Society, Healthy Lives, London: University College London

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2012) Jämlikhetsnormen, Göteborg: Tankeverksamheten/ABF

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2011) Den globala utmaningen och jämlikhetens grunder, Stockholm: Arbetarrörelsens Tankesmedja

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2009) Strukturomvandlingen och trygghetssystemen, Stockholm: Arbetarrörelsens Tankesmedja

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2008a) ”Den svenska modellen har drabbats av en insider/outsider-problematik”, Bengtsson, H.A. (red.) Agenda 2010+, Stockholm: Premiss förlag

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2008b), Reformismens möjligheter, Stockholm: Premiss förlag

Nilsson, A. & Nyström, Ö. (2005) Den sociala demokratins andra århundrade?, Stockholm: Atlas förlag

Nonaka, I. & Takeuchi, H. (1995) The Knowledge Creating Company, New York: OxfordUniversity Press

Näringsdepartementet DS 2000:49, Kompetensparadoxen

Svenskt Näringsliv (2010) Rekryteringsenkät, Stockholm

Tillväxtverket (2011) Företagens villkor och verklighet, Stockholm

Åberg, R., (2002) ”Överutbildning – ett arbetsmarknadspolitiskt problem?”, kap. 3 i Abrahamsson, K., Abrahamsson, L., Björkman, T., Ellström, P-E. & Johansson, J. (red.), Utbildning, kompetens och arbete. Lund: Studentlitteratur

Annonser

2 responses

  1. Jag har inte kunskap att kunna kommentera den långa teoretiska delen av ert resonemang. Det får andra nationalekonomer tvista om precis som i andra kunskapsområden är det mer en debatt i universitetet och i facklitteraturen. Jag är leg psykolog där det har varit en inre debatt och just nu en inre maktförskjutning från ena teoribildningen till den andra.
    Jag är också leg förskollärare där först nu man på allvar börjar tvinga arbetsgivarna(genom förskolans läroplan) att arbetet professionaliseras. Men det är långt kvar och både politiken och facket kan göra sitt genom att kräva utbidad personal och förbjuda ickeutbildade få fasta anställningar. När jag började som förskollärare på 70- och 80-talet hade kommuner (utom Stockholm) i regel två förskollärartjänster och en barnskötartjänst per avdelning, till och med i Hovsjö i Södertälje och i Botkyrka. Nu är det ett par förskollärare på en hel förskola. Man likställer också idrottslärare och liknande med förskollärare.Också måste de fleråriga högskoleutbildningarna ha en större andel lärarledda timmar. Nu har socionomer, förskollärare, andra lärare till ex kanske bara två dagar i veckan föreläsningar! Litteraturstudierna är inte så omfattande och grupparbeten många gånger lite väl enkla.Kräv mer och ge mer i pengar till dessa utbildningar. Kräv framför allt forskning och ny kunskapsbildning.Det är inte ok att läsa mer än tre år i högskolan och behäva åka dit bara två fm i veckan!!! Hyra en studentbostad och ta lån!
    Bra att ni tar upp frågan hur enskilda medarbetare måste ges möjlighet att använda sin ”kognitiva” förmåga och sin skaparkraft i yrket på arbetsplatsen, inte bara sin lydarförmåga och förmåga att smickra chefen, den så kallade samarbetsförmågan. Det måste ske en revolution i hur man leder dessa organisationer. Jag tror att hela den offentliga sektorn ,oavsett i privat regi eller kommunal, landsting, statlig, måste förnyas vad gäller ledandet och medarbetarperspektivet. Nu gror det under dålig ledning arbetsplatskulturer som inte är så hälsosamma, kan stå mycket för den så kallade utbränningen/utmattningen bland personalen, och hur unga inte vill vara med i dessa miljöer.Cheferna har ofta den lägre utbildningsnivån och kan inte hur yrkesgrupperna tänker, det yrkesmässiga kunnandet. Ja, här var några lite mer jordnära tankar till er.
    Päivi Rissanen Nilsson

  2. Nilsson och Nyström (N&N) konstaterar att ”gamla” samband mellan arbetslösheten och antalet lediga jobb inte längre gäller med nya förutsättningarna för sysselsättningspolitik och kompetenskrav och de båda har olika idéer om anpassning till de nya villkoren vilka kommenteras enligt följande:

    En inriktning mot att utveckla processorienterade lärande organisationer som främjar informell kunskapsproduktion – vilket förenklat kanske kan beskrivas som ett lärlingssystem – torde redan i viss mån tillämpas.

    N&N anser att överskottet i bytesbalansen bör styras om från sparande i utlandet till inhemska investeringar för att möta utmaningarna från det internationella kunskapssamhället och vidare pekar N&N på betydelsen av den kognitiva förmågan för utbildning och attraktionskraft i arbetslivet och att förmågan i betydande grad formas under de första sex levnadsåren. Båda dessa utsagor verkar rimliga. Vi vet exempelvis att tidigare budgetunderskott i Sverige numera sedan flera år har övergått till stabila överskott varför överskottsmålet faktiskt har spelat ut sin ursprungliga roll!

    Det kanske därför är befogat att låta överskott i första hand gå till förbättringar för befolkningen i dag och i så fall till barnomsorg, skolutbildning och särskilt till socialt svaga grupper inklusive låginkomsttagare. Föräldrar skulle på så sätt kunna hjälpas att forma en stimulerande och lärande miljö innan barnen når skolåldern; att skapa goda uppväxtvillkor med god kognitiv stimulans för alla barn.

    Validering av existerande kompetenser och utbildningsinsatser av redan anställda för att klara interna rekryteringsbehov (interna karriärvägar eller internrekrytering) som öppnar för nyrekrytering görs i dag i många organisationer vilket i sig är bra.

    Progressiva arbetsgivaravgifterna sägs inte skapa negativa tröskel- och marginaleffekter då arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivaren och därför bara har indirekta effekter för individens inkomster och beteende. Här borde mer underlag som eventuella erfarenheter från andra länder först studeras noga innan idén sjösätts i ett programförslag. Idén är att underlätta anställning av personer som har svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden.

    Förslaget om s.k. arbetsanpassningsgrupper där individer skall beredas plats i arbetslivet genom anpassning av arbetsuppgifter och prestationskrav till individernas förutsättningar är utmärkt; det är praktiskt genomförbart och har en stor och ökande potential under 2000-talet för att minska antalet personer utanför arbetsmarknaden. Direkt tillämpliga områden är självfallet vård, omsorg, miljö, et cetera, vilka samtliga kommer att behöva fler ”händer” i framtiden.

    Avslutningsvis, svårigheter att gå från många av idéerna till verkliga program är att flera av dessa innebär ”flyttningar av heliga kor” som hanteringen av statens överskott, lägre krav på anställda i arbetsanpassningsgrupperna, insikten om att behovet för vård- och omsorg växer som andel av hela ekonomin under hela 2000-talet. Men det positiva är att många av dessa behov kan tillgodoses utan ”särskild kompetens” som behovet av personliga assistenter, hembesök, social samvaro, et cetera.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s