Marika Lindgren Åsbrink: Lösningen ligger i det gemensamma

Detta är en krönika som ursprungligen publicerades i Efter arbetet.

En naturlig utgångspunkt i författandet av ett nytt partiprogram är att börja i vad som har förändrats sedan det senaste antogs. Vad har hänt sedan 2001, då det förra programmet klubbades, som gör att vi behöver skriva ett nytt just nu?

Förändringar är oftast smygande – men i några fall direkta. En mycket konkret och avgörande förändring inträffade måndagen den 15 september 2008, då Wall Streets äldsta bank, Lehman Brothers, gick i konkurs. Den globala finanskrisen var ett faktum. Inom loppet av några minuter gick astronomiska värden upp i rök. Miljontals jobb har försvunnit världen över, löner har sänkts, skolor och sjukhus tvingats lägga ner. Konsekvenserna är fruktansvärda och mycket långsiktiga. Finanskrisen beräknas ha ökat antalet personer som lever i extrem fattigdom med ofattbara 64 miljoner.

En annan, mer smygande kris, är klimatfrågan. ”Sedan det senaste partiprogrammet skrevs har världens befolkning vuxit med en miljard, det globala BNP har fördubblats, de globala koldioxidutsläppen per capita har ökat med 25 procent, den totala ansamlingen koldioxid i atmosfären har ökat från 370 till 390 ppm, det globala oljepriset har mer än fördubblats, målet att hålla de globala temperaturökningarna till max två grader har i praktiken övergivits, Kyotoprotokollet har misslyckats, extremt och dödligt väder blir allt vanligare osv. osv. i all tröttsam oändlighet”, som den socialdemokratiska debattören Kajsa Borgnäs formulerar det i ett inlägg på programkommissionens blogg. Klimatkrisen är kanske den svåraste utmaning mänskligheten någonsin stått inför. Det handlar, bokstavligen, om allas vår överlevnad.

Naturligtvis är varken finans- eller klimatkrisen nya frågor. Socialdemokratin föddes ju ur en kritik av kapitalismen; miljöfrågan har funnits med i socialdemokratiska partiprogram i decennier och klimatfrågan åtminstone sedan 1990. Men det handlar om företeelser som hela tiden byter skepnad, och som därför kräver en ständigt ny förståelse.

Det är lätt att låta alarmistisk. I programskrivande är detta knappast en bra idé. Ett partiprogram måste ju visa vägen framåt, förmedla att förändring är möjlig. Och tittar man på dessa två kriser ser man att det är just lösningarna som förenar dem. Båda kriserna är i hög grad globala. De kan inte lämnas åt varken enskilda individer eller enskilda stater. Lösningen ligger istället i det gemensamma, i överenskommelser över nationsgränserna.

Ett annat gemensamt drag är att båda kriserna pekar på marknadens otillräcklighet. Enligt teorierna om den rationella marknaden kan egentligen inte finanskriser uppkomma. Det har hetat att marknader reglerar sig själva. Det har sagts att finansiella innovationer leder till ökat välstånd för alla. Det är uppenbart att så inte var fallet. Klimatkrisen å sin sida visar på marknadssystemets oförmåga att hushålla med resurser som saknar pris, och på den exploatering som uppstår till följd av detta. Den visar även på bristerna i ett tillväxtbegrepp som inte tar hänsyn till framtida generationers kostnader. Marknaden klarar sig helt enkelt inte själv. Det krävs starka demokratiska motvikter för att rädda oss från såväl finanskriser som klimatkatastrofer.

Sammanfattningsvis: två av de största utmaningarna vår samtid står inför går inte att lösa annat än tillsammans, på demokratisk väg, över nationsgränserna. De kan inte lämnas varken åt individen eller åt marknaden. Det är människorna tillsammans som måste fatta de svåra, men helt nödvändiga besluten kring hur vi egentligen vill leva framöver.

För ett parti som alltid hävdat demokratins företräde, och som alltid förstått att vi människor är djupt och ömsesidigt beroende av varandra, borde inte det här vara några konstigheter. Det är naturligtvis inte enkelt vare sig att tygla marknaden eller vända klimatutvecklingen. Men är det något parti som har svaren på hur det skulle kunna göras, så är det socialdemokratin. Kanske har vi under en liten stund glömt bort hur man gjorde. Men det borde inte vara så svårt att återuppväcka kunskapen igen.

Marika Lindgren Åsbrink är biträdande sekreterare i programkommissionen.

Advertisements

5 responses

  1. Marika Lindgren Åsbrink [MLÅ] behandlar i detta inlägg två globala kriser om ”finans” respektive ”klimat”. MLÅ konstaterar, Citat: ”Ett annat gemensamt drag är att båda kriserna pekar på marknadens otillräcklighet.” – och vidare – ”Det har hetat att marknader reglerar sig själva. Det har sagts att finansiella innovationer leder till ökat välstånd för alla. Det är uppenbart att så inte var fallet. Klimatkrisen å sin sida visar på marknadssystemets oförmåga att hushålla med resurser som saknar pris,” Slut citat. – Men, det citerade innebär att det inte är fel på marknadsekonomi i sig utan på bristande reglering, lagstiftning och att energi och råvaruresurser måste prissättas i större omfattning. – Detta är självfallet fullt görligt och så kommer att ske med nödvändighet om inte förr så när generationer framdeles kommer att drabbas av bristerna och samtidigt inser kausaliteten. Problemet blir då troligen att lösningarna kommer så sent över tid att åtgärderna får drastiska konsekvenser för befolkningen. I dag vet vi att global lagstiftning för ökad reglering av finanssystem och kapitalmarknader är under utveckling och implementering i en kontinuerlig process efter erfarenhet och behov. – Vad gäller klimatutvecklingen är situationen en helt annan då insikten om kausalitet mellan ökad mängd växthusgaser och global temperaturförhöjning inte är allmänt accepterad. Här krävs en global folkbildning där socialdemokratiska traditioner passar bra för nationella demokratier där politiska besluts fattas baserat på antal mandat i val. Den svenska socialdemokratiska rörelsen borde söka verka för detta tillsammans med sina politiska motsvarigheter i andra länder.

  2. Det verkar vara som att det är bara Lars B och jag som hittat till kommentatsidan. Men låt gå! Lars står för de mer akademiska och inifrån perspektivresonemangen och jag mer vardagsresonemangen.
    Jag reagerar på detta:

    citat börjar/Ett annat gemensamt drag är att båda kriserna pekar på marknadens otillräcklighet./
    Citat slut. Sedan när har socialdemokratin börjat se marknaden som tillräcklig för att lösa alla slags problem i samhället? Sedan när har marknaden fått en egen själ och tankeförmåga? Var det då som socialdemokratin bytte fot och väljarna inte kände igen sig?
    Sverige har gått väldigt långt vad gäller effektiviseringar, nedskärningar, privatiseringar osv för att göra ”marknaden” nöjd. Vi har verkligen lagt oss platta.
    I Finland har först nu, och det är faktiskt moderaterna, börjat föreslå en karensdag och 80% av lönen som sjukersättning de två första veckorna. Man vill alltså försämra för man tror att sjukskrivningarna skulle minska. Man hänvisar till Sverige där denna reform kom till stånd på 90-talet. Men man har inte fått den effekten här som man hade önskat.
    Nu föreslog Stefan L att arbetsgivaren skulle bara betala den första veckans sjukskrivning. Sedan skulle FK osv ta vid. Vi har alliansens politik för de långtidssjuka som inte har motsvarighet någon annanstans .
    Vi har drivit privatiseringen av den offentliga sektorn långt och nu accepterar socialdemokraterna vinster i välfärden. Man flyttar skattepengar till kapitalisternas fickor. Visst uppkom socialdemokratin från en kritik mot kapitalisterna, milt sagt, men vad har det blivit av den?
    Är det just socialdemokrater som överfört stora delar av det gemensamma tillbaka till marknaden och kapitaliserna? Ingen annanstans har man haft så bråttom som här. Inte undra på att så många anställda får utmattningssyndrom, inte undra på att så många är långtidssjuka. Inte undra på att det börjar synas brister och att verksamheterna inte når sina mål!
    Det tål att diskuteras grundligt åt vilket håll som socialdemokratin är på väg, med eller utan klimatkatastrof. Där behövs det globala lösningar där inte bara socialdemokrater och EU medverkar, utan av hela världens alla människor.
    Päivi Rissanen Nilsson, medlem i partiet.

  3. Päivi Rissanen Nilsson tar i en kommentar till debattinlägget upp mängden kommentarer till programkommissionens publicerade serie av debattinlägg. Då Marika Lindgren Åsbrink [MLÅ] är biträdande sekreterare i programkommissionen tycker jag det kan vara lämpligt att här framföra en kommentar till Pävivi Rissanens utsaga men indirekt via MLÅ riktad till programkommissionen. – Frågan är hur många ”klassiska” idéprogram rörande politik eller politiska förhållningssätt som speglar gemene mans ursprungliga tankar? Att lyssna på rörelsen, demokrati! – Vilka individer frågade Robert Owens, Marx & Engels, eller – rörande förhållningssätt – Olof Palme innan han uttalade de hårda orden mot Nixon-regimen 1972?

    I dag tenderar politiker att uttala sig på gemene mans vägnar eller att ”göra kvartalspolitik” efter opinion; inbillad eller korrekt avläst sådan. Politisk makt glider i så fall mot att bli mer självändamål i stället för en ledstjärna för rationell strukturell samhällsutveckling med förbättringar i vid mening vilket Partiledning och Programkommission borde kunna visa ledarskap respektive mål för.

  4. Om jag kan tyda dig rätt ,Lars B, så reagerar du på att jag tyckte det är lite lustigt att det inte blir någon våldsam debatt på den här bloggen. Det är i stort sett du och jag som kommenterar! Jag tycker att man borde nå ut bättre, kanske genom att man kan uttrycka sig anonymt, och se hur långt det bär.
    Kvartalspolitik eller gemene man uppfattningar, det är alltid bra att vara lyhörd. Man sitter ju där pga röster som man fått för sin politik. Skönt om det nu äntligen skulle bli lite dialog och väljare i det här partiet också,
    Sedan tar inte jag så högtidligt på vad Marika har för ställning i kommisionen!
    mvh Päivi RN.

    • Det vore självfallet bra med fler kommenterar givet att dessa i sig är givande och har en syntax av åtminstone nöjaktig kvalitet. Tyvärr är erfarenheten inte god när fältet lämnas fritt för alla att tycka till om subjektiva frågeställningar. I och för sig behöver inte text i sociala media vara ”dålig” per definition. Det finns exempel på motsatsen som under adressen: http://akademiblogg.wordpress.com/. Men annars glider tanken till en mening av Esaias Tegnérs Epilog vid magisterpromotionen 1820 om Foibos, el. Apollon, ljusets och konsternas gud: ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”.

      Det väsentligaste i en debatt är inte mängden debattörer och utsagor utan meningen med (tolkningsbara) åsikter. – Jag hävdar att politiker i dag – till skillnad mot exempelvis Olof Palme (under den aktiva tiden) – inte uttrycker en tydlig vilja skapad av inre övertygelse. – Professor Kjell Östberg skrev en bok utgiven 2008 om Olof Palme med titeln ”I takt med tiden”. – Den boktiteln speglar nog i stället dagens politiker som vädjar till väljargrupperna med erbjudanden om egennyttiga förslag. Vem säger nej till några tusenlappar per månad i bidrag eller sänkt skatt? – Nej, Olof Palme var under sin tid som politiker ”I takt med framtiden” och var därför med och skapade samhällsreformer inom ramen för allas välfärd. – Han tänkte själv, skämdes inte för sina tankar, stod fast vid sina åsikter och höll kursen tills skotten på Sveavägen satte stopp 1986. – Vilket samhälle vill Sveriges nuvarande statsminister se förverkligat 2050? Vad vill socialdemokraterna? – Ärliga svar skulle ge väljarna en karta att navigera efter vid nästa riksdagsval.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s