Lena Sommestad: Politik för hållbar utveckling – ett kvinnoperspektiv. Del 2

Socialdemokratisk politik har varit som bäst, då den har satt kvinnors intressen högt på agendan, och då samhällsanalysen förklarar varför kvinnors intressen är samhällets intressen, fortsätter Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor (del 1 här). Socialdemokraterna behöver återigen kunna enas kring en verklighetsbeskrivning, hållbar samhällsutveckling, som rymmer en sådan feministisk potential.

En socialdemokratisk verklighetsbild: jämlikhet och hållbar samhällsutveckling

Begreppet hållbar utveckling lanserades i den välkända rapporten Brundtlandrapporten, Our Common Future (1987).

Idag uppfattas begreppet hållbar utveckling ofta som en variant av miljöpolitik, och det är mot den bakgrunden intressant att se att Gro Harlem Brundtland redan från början gav begreppet en tydlig ekonomisk och social dimension. Hållbar utveckling kan aldrig reduceras bara till en diskussion om fysiska resurser, som atmosfären eller den biologiska mångfalden, menade Brundtland. Hållbar utveckling måste alltid inbegripa också den sociala jämlikheten.

Gro Harlem Brundltand viktigaste insats, ur ekonomisk-politisk synvinkel, var att hon utmanade det nyliberala, kvantitativa tillväxtbegreppet genom idén om en kvalitativ tillväxt, som stärker samhällets produktiva potential  och erbjuder lika möjligheter för alla. Denna idé om ett annat slags tillväxt har inspirerat politiker och forskare fram till idag, inte minst inom den ekologiskt inriktade ekonomin. Under senare år har kritik mot nyliberalismens tillväxtmodell därtill i allt högre utsträckning kommit från mer etablerade vetenskapliga grupperingar. Resultatet har blivit en växande vetenskaplig diskurs, som vi kan kalla för “hållbarhetens ekonomi” (“economics for sustainable development”).

Det som utmärker den nya forskningen om långsiktig och hållbar ekonomisk tillväxt är att den betonar investeringar i humankapital och socialt kapital som kärnan i tillväxtprocessen. Även naturkapitalet inkluderas allt oftare i de ekonomiska analyserna, med ambitioner att mäta dess monetära värde och produktivitet. Den nya forskningen ändrar fokus i tillväxtdebatten, från nyliberalismens fixering vid marknadskonkurrens till frågan om kollektiva nyttigher, public goods. Den visar hur välstånd skapas utanför marknaden: genom offentlig politik, obetalda arbetsinsatser och ekosystemens tjänster.

Särskilt intressant för socialdemokrater är den nya forskning som visar att långsiktig tillväxt skapas genom investeringar i utbildning, hälsa och social tillit. Här finns en direkt koppling till de idéer om en “produktiv välfärdspolitik” (eller sociala investeringar), som under många år bar upp den svenska välfärdsmodellen.

Vilken förankring har idéer om hållbar utveckling och produktiv välfärdspolitik i dagens socialdemokrati? Min personliga bedömning är att partiets verklighetsbild fortfarande domineras av ett marknadsperspektiv. I regel diskuteras välfärden som en form av konsumtion, inte som en social investering. Socialdemokrater talar gärna om att nationellt välstånd skapas genom framgångsrik konkurrens på marknaden, och i synnerhet på exportmarknaden. ”Först skapar vi resurser, sedan fördelar vi dem”.

Samtidigt finns en lång rad tecken på att intresset nu växer för idéer om sociala investeringar och en produktiv välfärdspolitik. Redan i början av 2000-talet lanserade socialdemokratiska regeringar i EU den progressiva Lissabonagendan. I Lissabonagendan lyfts sociala investeringar som en viktig del politiken för att stärka europeisk konkurrenskraft, men också som ett medel för att uppnå social sammanhållning. I Sverige har nyligen två rapporter publicerats på temat produktiv välfärdspolitik, dels Den produktiva välfärden av Arbetarrörelsens socialförsäkringskommission, dels rapporten Att investera i barn och utjämna livschanser av Gøsta Esping-Andersen, vid Tankeverksamheten i Göteborg.

Sammantaget kan vi se en spänning i svensk socialdemokratisk idédebatt mellan ett växande, socialpolitiskt grundat intresse för produktiv välfärdspolitik och en i huvudsak intakt, nyliberal tolkning av den ekonomiska politikens uppdrag. En utmaning för partiets programkommission blir därför  att vässa svaret på frågan om vilken verklighetsbild som ska vägleda svensk socialdemokrati under 2010-talet. Om Socialdemokraterna vill ta den nya forskningen om hållbar tillväxt på allvar, så måste detta få konsekvenser också för synen på samhällsekonomin och den ekonomiska politiken.

Det finns en oro bland många socialdemokrater för att överge de nyliberalt inspirerade regelverk som idag styr den ekonomiska politiken, från inflationsmål till budgetdisciplin. Dessa regelverk uppfattas som garantier för att den ekonomiska politiken är långsiktigt ansvarsfull.

Med den nya tillväxtforskningen i ryggen finns det dock skäl att hävda att en politik som säkerställer balanserade resultat i statsbudgeten på kort sikt, men som undergräver samhällets kapitalstock på lång sikt, inte är ansvarfull ­– tvärtom. Effektiv infrastruktur och god miljö kräver kontinuerligt skydd och underhåll. Värden som god folkhälsa, social tillit och väl fungerande samhällsinstitutioner tar lång tid att bygga upp, men kan snabbt raseras.

Jag menar att debatten om den ekonomiska politiken i högre grad borde fokusera på frågan om samhällets samlade välstånd, inte på de årliga resultaten i statens budget. Steg i den riktningen har redan tagits av Socialdemokraterna, genom de beslut om investeringsmål och sysselsättningsmål som togs på Förtroenderådet hösten 2011. Men i ett partiprogram är det viktigt att hållbarhetsperspektivet lyfts fram än mer tydligt, till exempel genom mål om sociala investeringar och miljöinvesteringar.

Finns det då förutsättningar att lyckas med en omorientering från ett nyliberalt ekonomiskt paradigm i riktning mot en ekonomisk politik för hållbar samhällsutveckling?

Ja, min bedömning är att det är möjligt, framför allt därför att hållbar utveckling idag är ett så väl etablerat område inom europeisk och internationell offentlighet. Strategier för hållbar utveckling har funnits med i det internationella FN-samarbetet sedan tidigt 1990-tal, i skuggan av den nyliberala hegemonin. Idag erkänns hållbar utveckling som som en central princip inom de flesta internationella och regionala organisationer, däribland EU, IEA (International Energy Agency) och OECD. Fokus i det internationella arbetet ligger ofta på hållbar utveckling som miljöpolitik, men i grunden finns en insikt om att begreppet hållbar utveckling också avser samhällsutvecklingen i stort ­­– den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga.

Samtidigt växer kunskapen om hur en hållbar ekonomisk tillväxt kan mätas och värderas. Ett exempel är den uppmärksammade Report by the Commission on the Measurement of Economic Performance and Social Progress (2009). Rapporten initierades av den franske presidenten Sarkozy och är skriven av tre internationellt ledande ekonomer: Joseph E. Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi.

Enligt Stiglitz, Sen och Fitoussi måste vi i framtiden mäta välstånd på ett nytt sätt, med tyngdpunkt på verklig konsumtion och välfärd på hushållsnivå och med hänsyn till ojämlikhet i fördelning. Istället för sedvanliga BNP-beräkningar behövs då statsfinansiella balansräkningar där förslitning och förstörelse av humankapital och naturkapital räknas in. Stiglitz, Sen och Fitoussi betonar att välstånd inte bara skapas på marknaden utan också utanför, till exempel i barnomsorg och i hushållsarbete. Så mycket som 80 procent av ett lands välstånd kan bestå av humankapital, enligt Sarkozy-rapporten. Människan själv är ekonomins dyrbaraste resurs.

Hållbar utveckling – ett kvinnoperspektiv

Den svenska, socialdemokratiska samhällsmodellen har fått stor internationell uppmärksamhet därför att den tydligt gör klart att ansvaret för den reproduktiva ekonomin är gemensamt och politiskt.  Både män och kvinnor ska enlig den svenska tvåförsörjarmodellen ta ansvar för obetalt arbete i hemmen. Alla medborgare ska via skattsedeln bidra till investeringar i barns utbildning och omsorg.

Jag vill hävda att den framgångsrika svenska jämställdhetspolitiken speglar socialdemokratins tidiga intresse för en socialt hållbar samhällsutveckling.

Den feministiska rörelsen i Sverige var historiskt inte anmärkningsvärt stark, och socialdemokratins kvinnor var därtill alltid politiskt klämda, i den dubbla solidariteten mellan kön och klass. Vad som däremot utmärkte Sverige och svensk socialdemokrati var ett brett intresse för befolkningsfrågor och socialpolitik, som feminister kunde utveckla och utnyttja. I det gemensamma intresset för en produktiv välfärdspolitik, blev kvinnofrågor till samhällsfrågor.

Med nyliberalismens intåg i Sverige, har också feminismens läge förändrats. Idag, år 2012, har svenska feminister inte längre mycket draghjälp av idén om en produktiv socialpolitik. Välfärdspolitiken finns kvar, men den uppfattas alltmer som en privatsak – i hemmet och på marknaden. Den politiska debatten om nationens framtid handlar idag sällan om barn och familj, på det sätt som var vanligt när den svenska välfärdsmodellen växte fram. Det var länge sedan Socialdemokraterna tillsatte en stor utredning om familjepolitik. Istället går debattens vågor höga om innovationspolitik, näringspolitik, nyföretagande och ”tillväxtpolitik”.

I den internationella debatten ser vi på samma sätt hur ledande politiker har fokus på finansmarknader, handel och budgetbalans, samtidigt som allt fler experter pekar på att nyckeln till ekonomiska och sociala framsteg ligger i att stärka kvinnors ställning, i skärningspunkten hem, yrkesarbete, familj.

Sammantaget är det ur kvinnosynpunkt särskilt angeläget att utmana den nyliberala verklighetsbilden, med dess ensidiga fokus på marknadskonkurrens. Så länge barnafödande och hemarbete inte har någon plats i berättelser om hur nationellt välstånd skapas, är risken stor att kvinnors erfarenheter och samhällsinsatser hamnar i politikens marginal.

Detta var andra delen av tre av Lena Sommestads inlägg om socialdemokrati och hållbar utveckling. Del 1 hittar du här, och del 3 finns här.

—————————–

Lena Sommestad är ordförande för S-kvinnor.

Advertisements

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s