Lena Sommestad: Politik för hållbar utveckling – ett kvinnoperspektiv. Del 1

Socialdemokratisk politik har varit som bäst, då den har satt kvinnors intressen högt på agendan, och då samhällsanalysen förklarar varför kvinnors intressen är samhällets intressen, skriver Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor. Socialdemokraterna behöver återigen kunna enas kring en verklighetsbeskrivning, hållbar samhällsutveckling, som rymmer en sådan feministisk potential.

Politiska ideologier bärs dels av värderingar, dels av en verklighetsbild; föreställningar om människan, samhället och historien. Värderingar driver politiken, men för ett parti som vill nå resultat är verklighetsbilden lika central. Det är ju verklighetsbilden som avgör politikens handlingsutrymme. Verklighetsbilden förklarar varför förändringar behövs – och hur de är möjliga.

Socialdemokraternas Programkommission har satt verklighetsbilden i blickfånget genom att i ett första utskick ställa frågan om ”hur världen och Sverige har förändrats och vilka utmaningar som detta ställer oss inför”. I det här bidraget vill jag svara genom att måla upp en verklighetsbild, som utmanar den etablerade borgerliga samhällsanalysen. Jag utgår från värden som är centrala för socialdemokratin: jämlikhet och jämställdhet, full sysselsättning, god hälsa och god livsmiljö, och demokratins företräde framför marknaden.

Jag kallar mitt bidrag för Politik för hållbar utveckling – ett kvinnoperspektiv. Rubriken bottnar i att den verklighetsbild, som jag argumenterar för, lyfter fram kvinnors samhällsinsatser. Mot nyliberala förklaringsperspektiv, som utgår från marknadskonkurrens, sätter jag berättelsen om hur samhällen växer genom gemensamma investeringar i en hållbar ekonomi.

Jag vill hävda att när socialdemokratisk politik har varit som bäst, då den har satt kvinnors intressen högt på agendan. Den har också utgått från en samhällsanalys som kan förklara varför kvinnors intressen är samhällets intressen. Min förhoppning är att Socialdemokraterna återigen ska kunna enas kring en verklighetsbeskrivning, hållbar samhällsutveckling, som rymmer en sådan feministisk potential.

Nyliberalismen – kärnan i den moderna borgerlighetens verklighetsbild

En av de stora omvärldsförändringar som Socialdemokraterna idag möter är nyliberalismens dominans – i debatt och praktisk politik. Sedan mer än tjugo år tillbaka har nyliberalismens teorier inspirerat till genomgripande samhällsreformer, världen över. Allt från finansiella marknader till välfärdspolitik har omformats enligt nyliberala marknadsmodeller. Nationella program för avreglering, privatisering och konkurrensutsättning har gått hand i hand med globalisering av finansiella transaktioner, produktion och handel.

I Sverige har nyliberalismen påverkat samhälle och politik sedan mitten av 1980-talet. Utvecklingen har dock accelererat sedan regeringsskiftet 2006. Socialdemokratin har på många punkter varit kritisk mot nyliberala reformer men – vill jag hävda ­– i huvudsak har socialdemokratin, i Sverige och Europa, accepterat den nyliberala verklighetsbilden. I mötet med det nyliberala paradigmet har socialdemokraterna hamnat på defensiven. Man har valt anpassning snarare än konfrontation.

Det mest välkända exemplet på socialdemokratisk anpassning till den nyliberala verklighetsbilden är brittiska New Labours The Third Way. Förespråkare för den tredje vägen lanserade en politik som syftade till att värna klassiska socialdemokratiska värden som jämlikhet och lika livschanser, samtidigt som man bejakade nyliberalernas krav på mera marknad. Sociala investeringar, inte minst i utbildning, blev strategin för att rusta fler att klara marknadskonkurrensen.

I den socialdemokratiska idédebatten har vikten av anpassning till det nyliberala marknadssamhället ofta lyfts fram programmatiskt, som något nödvändigt och oundvikligt. Ett exempel på detta synsätt är den tyska statsvetaren Anke Hassels essä Reconsidering the Social Contract after the Crisis. Market and State in European Social Democracy (2009). Hassel hävdar att socialdemokrater inför den nyliberala offensiven tvingades erkänna ”att modernisering var oundviklig”. De nyliberala marknadsreformerna var något som socialdemokratin inte kunde hejda, bara förhålla sig till. I grunden handlar socialdemokratins kris, enligt Hassel, om att kapitalismen har gått in i en ny fas, som skiljer sig radikalt från 1900-talets globala ekonomi. Traditionell socialdemokratisk politik är därmed inte längre meningsfull.

Till skillnad från Hassel vill jag hävda att anpassning till den nyliberala verklighetsbilden inte har varit det enda möjliga alternativet för socialdemokratin. Tvärtom. Anpassningen måste istället ses som central orsak till socialdemokratins kris.

För det första: Genom att acceptera nyliberalismens bärande idé, att vägen till välstånd går via egenintresse och effektiva marknader, har socialdemokratin bidragit till att befästa inte bara den nyliberala verklighetsbilden, utan också dess värderingar. Den nyliberala verklighetsbilden bärs av värden som individualism, egenintresse och marknadens valfrihet. Idéer om solidaritet, jämlikhet, hållbarhet och full sysselsättning har ingen plats i denna verklighetsbild. Så länge nyliberal samhällsanalys dominerar berättelsen om samhället, så länge förskjuts socialdemokratins värderingar mot idédebattens periferi.

För det andra: Genom att godta att vår tids globalisering beskrivs som en ny fas av kapitalism, som är så annorlunda att tidigare politiska lösningar saknar relevans, har socialdemokratin bidragit till att minska sitt eget handlingsutrymme. Detta är tydligt inte minst i den ekonomiska politiken, där den nyliberala normpolitiken idag har stadsfästs som orubbliga regelverk i såväl Sverige som EU.

Jag menar att det är viktigt att slå fast att den moderna, globaliserade ekonomin inte ställer krav på nyliberal politik. Idag, liksom tidigare i historien, finns det alltid flera politiska handlingsalternativ. En socialdemokratisk samhällsanalys bör också utmana själva idén om att dagens globala kapitalism skulle vara principiellt annorlunda än den kapitalism som vi känner från tidigare epoker. Under perioden mellan 1870 och 1930 upplevde världen en globaliseringsprocess av liknande slag som idag, med fritt flödande kapital. Det som utmärker vår tid är att den globala ekonomin har större omfång än då. Nya tillväxtländer, främst i Asien, är på väg att ta över Europas tidigare nyckelroll i den globala ekonomin.

Socialdemokratins utgångspunkt: demokratins företräde framför marknaden

Socialdemokratins största historiska bidrag till den ekonomisk-politiska verktygslådan är idén om en blandad, social ekonomi ­– en ekonomi där marknadens frihet på väsentliga punkter begränsas av demokratin. Detta är en utgångspunkt, som Socialdemokraterna har all anledning att värna om även idag. Genom att ge demokratin företräde framför marknaden kan marknadsekonomins dynamiska krafter främjas, samtidigt som politiken tar ett ansvar för att skydda människa, samhälle och miljö. Med ett modernt språkbruk har socialdemokratin visat att det är möjligt att skapa en politisk modell för hållbar samhällsutveckling.

Jag vill hävda att socialdemokratins idé om att sätta gränser för marknaden idag är mer aktuell än någonsin. Globalt är det idag flera sammanlänkande kriser som kräver politiska svar, som nyliberalismen inte förmår leverera.

Finanskrisen, för det första, har visat att teorin om de evigt effektiva marknaderna inte håller måttet. Finansiell instabilitet, regionalt och globalt, hotar en fungerande, global ekonomi.

Klimatkrisen, för det andra, har visat att miljön kräver starkare skydd och en starkare solidaritet, människor och länder emellan. I det nyliberala tänkandet ska miljöproblemen lösas genom att sätta ett pris på miljöförstöringen, men det är idag uppenbart att den strategin är långtifrån tillräcklig. Skyddet för kollektiva nyttigheter som atmosfär och ekosystem måste tydligt överordnas marknadsaktörernas intressen.

En växande ekonomisk ojämlikhet, för det tredje, visar att marknadernas frihet inte kan förenas med välfärd för alla. Enligt en rapport från ILO 2008 ökade den ekonomiska ojämlikheten i de flesta regioner i världen dramatiskt under perioden 1990-2008, dvs. redan före krisen. Det skedde trots en kraftig tillväxt i den globala ekonomin. Efter den finansiella krisen, från 2008, har klyftorna i många länder ökat ytterligare, både genom arbetslöshet och genom budgetbesparingar. Parallellt växer sociala konflikter, med risk för främlingsfientlighet och olika former av social exkludering och diskriminering. En positiv trend är att jämställdheten mellan män och kvinnor i världen som helhet gör framsteg, men processen går långsamt och det finns stora regionala variationer.

Växande ojämlikhet i hälsa, för det fjärde, präglar den globaliserade ekonomin sedan flera decennier tillbaka. Enligt Denny Vågerö, svensk folkhälsoforskare, har hälsoklyftorna både mellan länder och inom länder ökat sedan mitten av 1980-talet, och ojämlikheten i hälsa är idag så dramatisk att den måste betecknas som en kris för det rådande samhällssystemet: ”Globalt och nationellt växande hälsoklyftor kan ses som vittnesbörd om ett långsiktigt ohållbart samhällssystem; ett problem av samma typ som klimatproblemet eller finanskrisen.” (Hälsoklyftor ett hot mot samhället, SvD 15 mars 2010).

De globala kriser och utmaningar, som präglar vår tid, är i de flesta fall tydliga också på hemmaplan, i Sverige. Finansiell instabilitet, som 2008 års kris, slår direkt mot svensk export och svenska banker. Klimatkrisen tilltar, och den svenska klimatpolitiken lyckas inte vända trenden med ökade utsläpp. Den ekonomiska ojämlikheten har ökat kraftigt i Sverige sedan 1980-talet, och arbetslösheten ligger sedan 1990-talets krisår på en permanent hög nivå. Samtidigt har jämställdheten försämrats, främst genom ökande inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Ojämlikheten i hälsa växer, i Sverige liksom i övriga världen, och i synnerhet kvinnor drabbas i växande grad av psykisk ohälsa. ”Sverige låg förut i främsta ledet när det gäller en bred politik för folkhälsa”, konstaterar Denny Vågerö. ”Det gäller inte längre.”

Allt talar för att socialdemokratin har en viktig uppgift att fylla med en samhällsanalys som kan bidra till att stärka progressiva värderingar. I det följande skissar jag konturerna till en sådan verklighetsbild, med jämlikhet och hållbar utveckling i fokus. Därefter presenterar jag kort vad hållbar utveckling innebär ur kvinnosynpunkt. Jag av slutar med en omvärldsanalys: vad har hänt i Sverige och världen, och hur möter vi utmaningarna?

Detta var första delen av tre av Lena Sommestads inlägg om socialdemokrati och hållbar utveckling. Del 2 hittar du här, och del 3 finns här.

—————————–

Lena Sommestad är ordförande för S-kvinnor.

Advertisements

One response

  1. Pingback: Apoteksprivatiseringen: Detta har hänt | Storstad

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s