Kristian Lundberg: Ett nytt statarsamhälle

Det svenska statarsamhället avskaffades 1945. Det var början på en ny tid. Man upplevde systemet som helt orättfärdigt. Förändringen kom till stånd genom en enad front, där inte minst författare som Ivar-Lo Johansson kom att beskriva vanmakten och tröstlösheten i den här mycket speciella utsattheten.

En statare var i grunden helt utlämnad åt sin godsherre. Osäkerheten var hans dagliga bröd. Hans anställningstrygghet var i det närmaste obefintlig. Ofta flyttade familjen. År efter år. Från plats till plats. Den svenska arbetarrörelsen, folkbildningen och delar av nykterhetsrörelsen lyckades på kort tid bygga upp ett folkhem där människan, den enskilde människans utsatthet, stod i fokus. Aldrig mer ett statarsamhälle. Aldrig mer ett samhälle där världen delas upp i de som äger och de som blir ägda.

Istället: en anständig bostad. Ett anständigt arbete. Solidaritet. Folkbildning i form av bildningsförbund. Fackförbund som skulle värna arbetarna, föra deras talan. Aldrig mer skulle vi böja rygg inför en orimlig arbetsbörda. Aldrig mer skulle maktlösheten vara en daglig, ständigt återkommande känsla. Istället skulle vi formulera ett svar på frågan: Skall jag ta hand om min broder – och det svaret skulle vara ett kollektivt ja.

Hur kunde det då komma sig att vi idag har skapat ett system som förhindrar oss att vara så goda som vi verkligen är? Hur kan det då komma sig att vi genom exempelvis bemanningsföretagen har lyckats med att åsidosätta alla de landvinningar som arbetarrörelsen kämpade sig fram till? Hur kommer det sig att vård och omsorg blev en fråga om ören och kronor?

Jag arbetade en kort tid på en arbetsplats som kallades för Yarden. Det var en stor omställningsplats för fabriksnya bilar. Vi var alla anställda genom bemanningsföretag. Vi fick arbete på beting, en dag i taget. Vi var helt utlämnade. Jag skall ge ett konkret exempel. En vän klagade på att arbetskläderna var för tunna. De släppte in väta. Han klagade också på att skorna var av dålig kvalité. Morgonen efter samlades vi vid arbetet. Det var uppenbart att han saknades. Han ringdes inte in till arbete nästa dag. Och aldrig kom någon att klaga på kläderna igen, på skorna.

Hur kunde det bli så här? Rädsla är den känsla som dominerar arbetsmarknaden. Hur kunde våra år av kamp  – våra vinster och förluster – plötsligt kidnappas bakom vår rygg? Vem stal vår trygghet? Vem sade plötsligt en dag ”Nej. Vi skall inte ta hand om vår broder!” och tvingade oss in i ett system av orättfärdighet. Vem tog bort vår möjlighet att välja? På Yarden  – detta miniatyrsverige bakom galler och staket – hade de flesta två eller fler arbeten. De dagliga samtalen handlade allt som oftast om konkreta frågor: busskort eller nya gymnastikskor till barnen? Lunch till mig eller matsäck åt barnen på deras utflykt? Någonstans, någonstans långt borta i avlägsna direktionsrum och partiöverläggningar fattades det makrobeslut som vi fick verkställa genom våra liv på mikronivå. Äta eller ätas?

Det har skett så snabbt, så närapå omärkligt. Plötsligt har vi skapat en återgång till statarsamhället, plötsligt har vi skapat en nygammal klass av egendomslösa som skeppas omkring på osäkerhetens hav. Igen står vi där med rädslan i blicken när godsherren rider förbi, igen kröker vi rygg inför en omänsklig börda. Detta är inte värdigt. Vårt svar måste igen bli ett rungande ”Ja” på frågan om vi skall ta hand om vår broder. Vi måste genomlysa bemanningsföretagens moral, ekonomi och syn på sina anställda.

Kristian Lundberg (författare till bland annat Yarden och Och allt ska vara kärlek)

Fler bloggar på Netroots.

Annonser

8 responses

  1. Pingback: Regeringens politik har haft stor effekt på de fattigaste | Storstad

  2. Magnus Berg, du måste ha glömt att läsa inforutan här ovan: ”De gästskribenter vi bjudit in är inte nödvändigtsvis socialdemokrater – flera av dem är det helt säkert inte. De åsikter de för fram delas inte nödvändigtvis av programkommissionen eller Socialdemokraterna som parti.”

  3. Att överhuvud taget låta sig publiceras på en av socialdemokratiska partiets sajter sänker Kristians Lundbergs trovärdighet. Det han lyfter fram i sina senaste böcker är resultatet av socialdemokratisk politik. Då är det oerhört svårt att tro att socialdemokraterna skulle vilja ändra på dessa förhållanden. Visst, socialdemokraterna kommer i retoriken att försök ljuga till sig väljare i nästa val men i praktiken blir det moderat politik men med röda slipsar.

  4. Vi måste alla som är med partiet Socialdemokraterna gemensamt försöka stoppa detta här. Nedmonteringen av folkhemmet är inte sossarnas fel det är marknaden och tjänstemännens krav på detta,synd är det att vi inte kan stå upp för allas rätt att vara och kämpa för lika värden.

  5. Pingback: Växer ett nytt statarsamhälle fram? « Görans tankar och bagateller

  6. Pingback: Från den fria viljan till institutionell kontroll och valfrihetMMM Meningen Med Miguel

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s