Mohammad Fazlhashemi: Islamofobi före och efter 11 september

Efter terrorattackerna den 11 september 2001 lämnade islamofobiska föreställningar periferin och blev allt mer rumsrena, skriver Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå universitet. Idag visar statistiken en ökande tendens när det gäller hatbrott riktade mot muslimer i Sverige och runt om i Europa. Men den islam- och muslimfientliga idétraditionen och praktiken är inte något nytt, utan går långt tillbaka i historien.

Terrorattackerna den 11 september 2001 blev en avgörande vändpunkt för den islamofobiska idétraditionens ställning i samhället. Islamofobiska föreställningar lämnade periferin, skakade av sig den konspirationsteoretiska stämpeln och blev allt mer rumsrena.

Det var inte längre enbart främlingsfientliga partier, högerpopulister och extremistiska nätsajter som omhuldade den s.k. Euroarabien genrens stolliga föreställningar om hur muslimerna ”är” och vad islam ”egentligen” står för och vilka konspirationsplaner de smider för att ta över Europa. Allt fler inom vad som beskrivs som huvudfåran i den sociala, politiska och kulturella offentligheten reproducerade kärnan i den islamofobiska idétraditionen som framställer islam som ett politiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt hot.

Ur ett skillnadstänkande framställdes islam som den totala motsatsen till västerlandets religion, kultur, livsstil och civilisation. Den framställdes som någonting oföränderligt, outvecklat och otidsenligt. Muslimer framställdes som en primitiv monolitisk grupp utan inre utveckling och mångfald och som den totala motsatsen till normala européer, som om de härstammade från en annan människoart, Homo Islamicus.

Den vagt definierade gruppen muslimer framställdes som en ekonomisk belastning och ett tärande kollektiv som hotade välfärden genom att snylta på välfärdssystemet och ta resurser som behövdes inom sjukvård, skola, äldreomsorg etcetera.

Till detta hör också framställningen av muslimer som en våldsbenägen och manipulativ grupp av människor som får leva med kollektivt skuldbeläggande och avkrävs på offentligt avståndstagande och avbön från handlingar begångna av våldsbejakande extremistiska individer eller grupper.

Långt innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen kunde vi se dessa tendenser. I november 2003 varnade en känd liberal ledarskribent på Dagens Nyheters debattsida för muslimska smittoeffekter på den svenska kulturen och framställde islam som ett främmande element som urholkar den svenska nationen och dess kulturella gemenskap.

I en ledare på Svenska Dagbladet skrev en ledarskribent i juli 2007, efter ett terrordåd som hade begåtts i Storbritannien av islamistiska terrorister, att det ”finns ett enormt problem någonstans inne i islam” som gör att muslimer begår sådana terrorhandlingar.

Långt innan SD-politiker spydde galla över islam och muslimer från riksdagens talarstol fick den holländska högerpolitikern Ayaan Hirsi Ali ta emot Folkpartiets Demokratipris i den svenska riksdagen. Hon hyllades på kultursidor och bjöds in till teve-soffor på SVT och TV4 där hon fick ta emot hedersbetygelser av bl.a. en f.d. ABBA-musiker. Hirsi Ali  har beskrivit islam per se som en skadlig bakterie som inte hör hemma i Europa och som måste bekämpas likt sjukdomen tyfoid.

Islamofobi står för en intolerant syn på islam och muslimer i linje med rasism och antisemitism och xenofobi. Det är en samlande term för fördomar om och aversioner mot islam och hat mot muslimer. Det är också praktiker varigenom människor som identifieras som muslimer blir utsatta för mobbning, verbala trakasserier, fysiska angrepp, social exkludering och diskriminering.

Svenska och europeiska rapporter − exempelvis rapporter och statistik från BRÅ och EU:s centrum för bevakning av rasism och främlingsfientlighet − visar entydigt en ökande tendens när det gäller hatbrott riktade mot muslimer i Sverige och runt om i Europa.

Faktum kvarstår att även om denna islam- och muslimfientliga idétradition och praktik blev allt mer rumsren efter terrorattackerna den 11 september 2001, går dess historia mycket längre tillbaka i tiden än händelserna i början av 2000-talet.

Mohammad Fazlhashemi

Fler bloggar på Netroots.

Advertisements

2 responses

  1. Pingback: Om rumsrenare islamofobi « Görans tankar och bagateller

  2. Men hallå, nog går det väl att vara kritisk mot islam utan att för den skull bli klassificerad som islamofob? Ayaan Hirsi Ali har mycket vettigt att säga och bör inte skåpas ut som ”högerpolitiker” när hennes kritik mot islam har många poänger. Visst, det är extrem islam som är det stora problemet, liksom alla fundamentalister, men det finns också i religioner i allmänhet problem som måste kunna redas ut, och som behöver diskuteras mer än någonsin. De abrahamitiska religionerna måste vi hålla ögonen på!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s